igen

idag på eftermiddagen då jag precis kommit till ingabritt alias farmor för att vara med Elvis så fick jag krampliknande smärta i magen kring livmodern kunde inte stå rakt ens, stefan slängde sig i bilen och kom och hämtade mig och vi for upp till sjukhuset, jag har aldrig sett dom så snabb här i ljusdal nån gång i med kanyl och läkaren kom på studs det togs tryck, puls, temp (i öran tack och lov) och lite andra prover, smärtan släpte efter ett tag och de fanns inget tecken på infektion vilket är något som man kan få efteråt om man har otur, han trodde att det kunde röra sig om starka sammandragningar i livmodern som eftervärkar samt att man har lite onormala hormoner i och med att förlossningen blev igångsatt av sådan medicin, så nu är vi hemma igen efter att ha skrämt upp halva släkten, lite smärtstillande fick jag med oxå

det känns bara så tröstlöst att inte få läka fysiskt nångång det blir så tydligt vad man varit med om hela tiden, vare sig stefan eller jag orkar gå och vara ledsen hela tiden, man får släppa ut det pö om pö när man känner att man orkar, sedan vill vi slippa oroa oss över komplikationer, slippa sjukhus och sprutor nu på ett tag

återigen tack alla som hör av sig, det betyder mer än vad ni tror, det är så skönt att veta att ni finns där och att vi inte går igenom det här själva, tusen tack och kram från stefan och mig